Så var det dags att åter träffa gänget. Ett halvår gamla är de nu och det blev ett kärt återseende för både två som fyrbenta. Apportering stod på dagens agenda, något som visade sig både vara roligt men samtidigt ganska så svårt. Väl utrustade med dummys i alla tänkbara modeller och storlekar gav vi oss an uppgiften. Alla retrievers hämtar….men att lämna var en annan sak…..Glada var i alla fall Elsa, Alice och Hasse. De tog sig an uppgiften att hämta apporterna med stort allvar. Avlämningarna var en annan sak, men roligt var att apportlusten var så enorm!
Mamma Aina fick visa hur markeringar och linjetag går till. Hon fick även hämta den mås som tinats dagen till ära, tänk att lycka kan vara att bära en död mås i munnen…..
Efter välbehövlig vila i den soliga gläntan, god fika (de där hallongrottorna som Alice matte bakar och bjuder oss alla på är gudomliga…..) var det dags att träna igen. Måsen och en kaja samt ett kaninskinn plockades med ut på ängen. Dummys gick utmärkt att hämta men fåglarna var lite skrämmande. Våra duktiga kastare Emil och Anton får det att verka som det mest naturliga för en 11-åring och en 15-åring att kasta döda fåglar, det är tur att vi har våra underbara barn som är till så stor hjälp vid kurserna. Anton svingade måsen som landade med en duns på gräset. Hasse tog sig an uppgiften med stort mod och tände nästan lite för mycket på viltet. Det här var bland det bästa han någonsin gjort! Systrarna var betydligt mer försiktiga, de vågade sig fram, nosade och var nyfikna men inte att de tog viltet i munnen! Med lite lek, lock och pock så klarade alla valpar att åtminstone smaka på viltet.
Nästa vecka är det dags för viltspår, ska bli roligt att se hur de små reagerar på blodet…..
