2021 – året som inte heller blev som vanligt
Vi hade planer på valpkull, på kennelträff och utställningar. Av planerna blev det – inget! 2021 blev ett för kenneln ganska innehållslöst år.
Vår älskade Aina lämnade oss under året. Älskade Aina, så mild, vänlig och klok, alltid bärandes på något, som alltid pratade, fnös och grymtade, som älskade allt och alla, så många valpkullar. Hon har uppfostrat inte bara sina egna utan alla kullar har på ett vänligt men bestämt sätt tuktats av Aina. Vår svarta kloka tjej blev oväntat och akut sjuk. Troligen hade hon en tumör på mjälte eller lever, en tumör som sprack och fyllde buken med blod. Det fanns inget att göra, vi fick säga farväl….
Som tur är finns det glädjeämnen i livet. Hedda kom in i familjen i juni, helt oväntat och oplanerat. Dagar innan Emils student hämtade vi henne i Horred hos underbara Gunilla som har Sjöbygårdens kennel. Hedda, vårt yrväder, vårt spontaninköp, men så älskad hon är. Vi som inte skulle ha valp nu, men när möjligheten fanns att köpa Hedda, med linjer vi tror mycket på, kunde vi inte säga nej. Vi åkte och tittade på henne på torsdagskvällen, på söndagen var hon hemma på Orust tillsammans med oss. Vi har fått tillbaka en hel del av Aina i lilla Hedda. Även hon hämtar allt som ligger löst i huset, eller löst och löst…..det som med lite möda går att få löst. Överkastet på dubbelsängen är en klar favorit, det hämtar hon gärna! En valp i huset är verkligen uppfriskande, det händer hela tiden saker. Hedda är pigg, påhittig, har en näsa som hon använder hela tiden och hon har energi för två. Våra vuxna tjejer suckar och tycker att det svarta monstret, som nu vid årets slut är en jobbig tonåring, är ganska så irriterande….
För några egna valpar, det blev det inte i år heller. Vi har haft sådan otrolig otur med tikar som gått tomma, det är så tråkigt! Vi vill inget hellre än att få ta emot och älska en ny kull, men moder natur är inte på vår sida. Förhoppningen var i år en brun kull med linjer efter Aina, men det blev inga valpar.
Planerna på att hålla en kennelträff föll även det på grund av Corona. Under hösten hade vi en försiktig förhoppning att det skulle kunna gå att genomföra, men när smittspridningen ökade i världen valde vi att skrinlägga de planerna. 2022 är väl världen normal igen, då ska vi försöka ha en kennelträff med många roliga aktiviteter.
Några utställningar och tävlingar blev det inte under året, bara ett par spårprov. Sara, Lovisa och Ella startade på Springernatta, ett viltspårsprov, var sitt förstapris blev det men inga placeringar. Meya och husse gav sig på att kvala in till SM i viltspår, men föll på målsnöret då ett annat ekipage visade sig vassare.
Vi har istället gått hundkurser – och hållit hundkurser – under året.
Vårt 2021 har istället fokuserats på grundent, student och flytt till högskola. Barnen börjar bli stora och står på egna ben.
Coronastudier på hemmaplan, det fick alla landets högstadie- och gymnasieelever prova på under året, så även våra pojkar. Anton lämnade grundskolan och Henåns skola för att börja på gymnasiet i Uddevalla. Han läser fordonsprogrammet och hoppas kunna utbilda sig inom transport. Skolan som tidigare varit ett nödvändigt ont är numera rolig. Att få greja med motorer och bilar, det är något för honom. Efter en hel del kämpande så klarade Anton av AM kortet under året. Hemma i garaget står den röda A-traktorn, Emils gamla som Anton köpt. Den grejar han med så gott som dagligen. När den inte är under någon form av renovering, så är den ute och rullar. Frihet på fyra däck! Sommaren spenderade Anton på Stillingsöns handel där han i kassan sålde allt från grillkol till jordsäckar. Det var ett jobb som passade honom bra, och ett sätt att få pengar till bensinen… Anton har under många år spelat gitarr hos Kulturskolan. Innan sommarlovet utsågs han och en kompis till Kulturskolans stipendiater för 2021, med fint diplom och en pengagåva.
Emil tog studenten i juni, efter 1,5 år av hemstudier i sann Coronaanda. Även studentfirandet blev Coronaanpassat. I stället för det stora kalas vi hade hoppats på så fick vi dela upp släkt och vänner i flera små kalas under dagen. Mycket kalasmat blev det att äta under en och samma dag, men det var smittsäkert och trevligt. Å mitt i allt firande så tultade lilla Hedda, 8 veckor runt och stal all uppmärksamhet från självaste studenten. Under sommaren provade Emil på att arbeta skift på Inovyn i Stenungsund, en fabrik där hans huvuduppgift var att köra salt till klorproduktionen. Det var ganska påfrestande med nattarbete, men det gick bra. Om inget annat lockade pengarna, för i augusti gick flyttlasset till Trollhättan. Emil ska utbilda sig till ingenjör inom elkraft och studerar nu på Högskolan Väst. Han har en mysig, men liten lägenhet, på gångavstånd till skolan, och trivs gott både med bostad och studier.
Hememster är ett ord vi alla fått lära oss och det var så vi spenderade sommaren. Vi har varit Orust trogna, vandrat mycket på våra fina vandringsleder vi har på ön, gjort utflykter till våra små samhällen och försökt gagna våra lokala företagare genom att äta på lokala restauranger och handla lokalt. Någon utflykt till kringliggande samhällen på västkusten har det blivit men de har varit få. En annorlunda sommar, men en ganska så härlig sådan.
Vad har då 2022 att vänta? Valpkull? Kanske…..Kennelträff? Det räknar vi verkligen med!
Vi hoppas på lilla Hedda, att vi kan ställa ut och även träna upp henne till eftersökshund. Planen är att dra i gång en kennelträff där vi kan erbjuda olika former av aktiviteter till alla Landkrabbor. Planer finns, det gäller bara att få möjlighet att genomföra dem…..
Med denna sammanfattning av 2021 önskar vi alla en god fortsättning på 2022.
Erika, Bengan, Emil, Anton
Meya, Ella, Sara, Lovisa och lilla Hedda
