150118 I dag har valpgänget provat på viltspår. Sista gången vid valpkursen och det var enda gången under dessa veckor som vi haft lite otur med vädret. Kallt som det kan vara i oktober men även lite regn. Alla höll värmen uppe då det skulle läggas många spår så det var ingen som klagade. Hemma hos Zemo fick vi låna ett stort gärde som vi började med små motivationsspår. Lite klurigt tyckte flera av hundarna som inte alls var så taggade som deras ägare hoppats. Nästa spår lades i skogen, lite längre, lite svårare och med en vinkel. Då lossnade det för alla! Samtliga spårade som de aldrig tidigare gjort något annat.
En välbehövlig fika, gott kaffe och underbart goda bakverk bjöds det på hemma hos Zemo, Gun och Nisse i deras fina uterum. Det gav energi att gå ut i skogen igen. Nu bytte vi mark till en tätare terräng men det stoppade inte de duktiga spårhundarna. Alla fixade sina spår galant!
Vi passar på att tacka för de fina gåvorna vi fick under söndagen. De kommer på olika sätt att förgylla vår tillvaro – stor tack alla! Å ett än större tack för dessa veckor som vi fått njuta av ert sällskap. Fortsätt träna på!

1/9

151004
Apport! I dag tränade fem glada unghundar apportering. Vi fick låna fantastiskt fin skog hemma hos Zemo, kunde inte hittat ett bättre ställe att vara på! Vi började på gräsmattan med enkla markeringar efter det att hundarna bekantat sig med sin dummy. För säkerhetsskull hade vi lina på för att inte det skulle bli för lockade att springa till syskonen. Då detta fungerade bra valde vi att gå upp i skogen för att öka svårigheten. I skogen kopplades linan bort och visst blev det en och annan tur till det väntande gänget – alla apportörer ville visa upp hur duktiga de var! Enkelmarkeringarna gjordes svårare men inte så svåra att de inte lyckades.
Efter fikat, med hembakad sockerkaka i det fina uterummet, var det dags att bege sig till skogen igen. Denna gång hade vi med en duva och en kråka. Hundarna blev presenterade för viltet och det var verkligen blandade reaktioner. Vissa apporterade direkt utan tvekan, medan andra fick övertalas lite. Någon tog endast duvan, någon annan valde endast kråkan. Innan dagen var över hade alla fem på kurs lyckats! Så underbart härligt det var att se dessa stolta unghundar bära på fågel. Med högt buret huvud, stolta steg och en fantastisk utstrålning kom alla fram och lämnade i sin ägares hand! Det värmer ett uppfödarhjärta att se hur starkt dessa gener och viljan att få bära har gått i arv!

1/13