Tredje gången för lakritstrollen på valpkurs. Nu är de 14 veckor gamla och det börjar verkligen hända saker. Helt plötsligtär de små individer med stark vilja, de tänker och klurar, lurar och fintar. Men, så roligt det är att höra snacket runt fikabordet om alla upptåg de små hittar på!
I dag lånade vi våra snälla grannens stora äng där solen värmde så gott. Att byta träningsplats var nyttigt. Kontakt, fiskekrok, gå-fint och de andra övningarna som var så lätta på gräsmattan vid huset var inte lika lätta på en äng där det fanns andra goda
dofter och ett å annat sorkhål att stoppa näsan i…..
Efter fikat, där Alice matte bjöd på alldeles nybakade hallongrottor (sååååå gott!) blev det träning av annan sort. Meya fick agera skadad modell med ett fiktivt skärsår i ena framtassen. Mellan tårna lades bomull, det badagerades och vårdades under tiden Meya låg på bordet och bara njöt av behandlingen.  Alice, Elsa och Hasse är ännu inte lika vana att bli hanterade på så vis och kunde inte riktigt njuta av stundens uppmärksamhet,
men det gick ändå förvånasvärt bra att få dit tassbandaget.  Lite klurigt är det att hålla ordning på bomull, gasbinda och vetflex men med övning så hade snart alla valpar
var sitt bandage på tassen. Läxan blev att öva på att lägga tassbandage flera gånger på en frisk tass, för när det väl är skarpt läge med skadad och blödande hund måste det gå på rutin…

1/8

Det gick inte att tro att det var samma valpar som kom på kurs i dag! Sådana framsteg alla gjort under en vecka! I dag var hela gänget, alla tre, med på kurs. Vi repeterade de viktiga kontaktövningarna och här syntes det att alla gjort hemläxan. Så bra det gick!
Enkelt förklarat går det att säga att kontakövning innebär att hunden ska ”fråga”.
Vill valpen ha sin mat, vill valpen gå ut, vill valpen hoppa upp i soffan, vill valpen gå ur bilen,  vill valpen ha sin godis, vill valpen springa lös, vill valpen ha sin leksak och så vidare – då måste valpen  ”fråga” först.Det gör valpen genom att titta sin ägare i ögonen och vänta på ett klartecken.
I förlängningen så innebär detta att man har en god kontroll på sin hund.
Under den trevliga fikastunden där det fanns allt från hembakade bullar till kokosbollar pratade vi om allt från opera till ensamhetsträning. Så trevligt det är med denna samvaro runt kaffebordet. Ut i trädgården efter fikat plussade vi på kontaktövningarna med att gå fint i kopplet. Nu var valparna trötta men lite träning blev det och framförallt skickades det med tips hem.
Storasyster Rosie från chokladkullen är på tillfälligt besök hos oss. Hon fick träffa sina småsyskon efter kursen, för lite bus, det var så roligt att se kroppsspråket mellan de små valparna och lilla storasyster Rosie som plötsligt blev äldst i gänget.

1/8

Första gången på valpkursen i dag. Båda flickorna i kullen, Elsa och Alice, kom för att lära sig om den viktiga kontakten mellan hund och ägare. Så roligt de båda tyckte det var att träffas igen! Underbart att se att de glatt kände igen varandra. En hel del korv gick det åt under träningen, så mycket att Alice blev mätt! Fikastunden med goda bullar som Alice matte Eva bjöd på gav tillfälle till ett härligt snack om hur det är att vara  hundägare, hur jobbigt det kan vara men samtidigt hur roligt det är. Tips och erfarenheter utbyttes vid köksbordet.  Valparna vilade välbehövligt i bilen under fikat. De var därför pigga och alerta för en ny stund träning. Mer kontakt, ögonkontakt och prat om den viktiga närheten gav både hundar och ägare en hel del att tänka på.  En kort stunds bus på gräsmattan hann de med, innan tröttheten blev påtaglig hos de små och kylan började göra sig påminnd hos de tvåbenta.
Nästa söndag hoppas vi att brorsan Hasse kan komma. Då blir det repetition på kontaktövningarna och vi börjar nosa lite på att gå fint i kopplet.

1/4

150118 I dag har valpgänget provat på viltspår. Sista gången vid valpkursen och det var enda gången under dessa veckor som vi haft lite otur med vädret. Kallt som det kan vara i oktober men även lite regn. Alla höll värmen uppe då det skulle läggas många spår så det var ingen som klagade. Hemma hos Zemo fick vi låna ett stort gärde som vi började med små motivationsspår. Lite klurigt tyckte flera av hundarna som inte alls var så taggade som deras ägare hoppats. Nästa spår lades i skogen, lite längre, lite svårare och med en vinkel. Då lossnade det för alla! Samtliga spårade som de aldrig tidigare gjort något annat.
En välbehövlig fika, gott kaffe och underbart goda bakverk bjöds det på hemma hos Zemo, Gun och Nisse i deras fina uterum. Det gav energi att gå ut i skogen igen. Nu bytte vi mark till en tätare terräng men det stoppade inte de duktiga spårhundarna. Alla fixade sina spår galant!
Vi passar på att tacka för de fina gåvorna vi fick under söndagen. De kommer på olika sätt att förgylla vår tillvaro – stor tack alla! Å ett än större tack för dessa veckor som vi fått njuta av ert sällskap. Fortsätt träna på!

1/9

151004
Apport! I dag tränade fem glada unghundar apportering. Vi fick låna fantastiskt fin skog hemma hos Zemo, kunde inte hittat ett bättre ställe att vara på! Vi började på gräsmattan med enkla markeringar efter det att hundarna bekantat sig med sin dummy. För säkerhetsskull hade vi lina på för att inte det skulle bli för lockade att springa till syskonen. Då detta fungerade bra valde vi att gå upp i skogen för att öka svårigheten. I skogen kopplades linan bort och visst blev det en och annan tur till det väntande gänget – alla apportörer ville visa upp hur duktiga de var! Enkelmarkeringarna gjordes svårare men inte så svåra att de inte lyckades.
Efter fikat, med hembakad sockerkaka i det fina uterummet, var det dags att bege sig till skogen igen. Denna gång hade vi med en duva och en kråka. Hundarna blev presenterade för viltet och det var verkligen blandade reaktioner. Vissa apporterade direkt utan tvekan, medan andra fick övertalas lite. Någon tog endast duvan, någon annan valde endast kråkan. Innan dagen var över hade alla fem på kurs lyckats! Så underbart härligt det var att se dessa stolta unghundar bära på fågel. Med högt buret huvud, stolta steg och en fantastisk utstrålning kom alla fram och lämnade i sin ägares hand! Det värmer ett uppfödarhjärta att se hur starkt dessa gener och viljan att få bära har gått i arv!

1/13