Julbrev 2017

Så var 2017 snart till ända

Det har för familjen varit ett omtumlande år där vi bott i kappsäck större delen av året. Vi gjorde äntligen slag i saken och byggde ut vårt lilla hus, tankar som funnits hos oss i alla fall 10 år. Under många år har vi funderat på om vi ska sälja och flytta till större eller bygga ut och bo kvar. Vi trivs så gott här i Himmelriket och en sådan adress lär vi ju aldrig få igen, så vi beslöt oss för att stanna kvar. Efter att ha pratat med ett antal snickarföretag valde vi att kontakta en arkitekt. Ett dyrt val men något vi inte ångrar. Han ritade till en utbyggnad på 40 kvadratmeter och ritade även om i stort sett hela det befintliga huset, endast kök och toalett har fått vara kvar som de är. Alla tre sovrum har flyttats eller byggts om, vardagsrummet har ändrats, hallen har blivit större och vi har fått flera nya rum att leva i. Erika och Bengans sovrum är numera spelhörna för sönerna, Anton har kvar delar av sitt rum men har fått en ny ingång och en stor inbyggd garderob. Emil som hade det minsta rummet av alla innan, har nu ett stort där ett gäng tonåringar kan hänga utan att det blir trångt. Hans gamla rum är numer ett kontor. Erika och Bengan fick ett nytt rum i utbyggnaden, i anslutning hit finns en stor klädkammare som vid valpning blir ombonad valprum. En ny toalett har byggts till och vi har satsat på en stor tvättstuga med dusch som fungerar som en groventré för smutsiga labradorer.

Vi hade anlitat en byggfirma som gjorde tillbyggnaden. Allt arbete inomhus hade inte blivit möjligt om vi inte hade haft fantastiska Nisse som hjälp. Valpköpare, snickare och en fantastisk person i ett. Nisse löste allt som tagit oss månader att fixa, på en sommar. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket vi uppskattat Nisses hjälp.

Klicka på bilden för fler foton från utbyggnaden

Hundarna

Vi föds och vi dör. Gamla Lea fick avsluta sina dagar i somras. Drygt 15 år gammal blev Lea innan hennes kropp inte längre ville vara med. Helt döv hade hon varit i många år, senaste året började synen att svika henne. Då bakbenen inte längre orkade fick vi fatta beslutet att det var dags. Yrhönan som alltid vaknade först på morgonen, som skällde när hon ville in, som inhalerade maten, som åt upp alla jackfickor där det kunde finnas smulor av godis kvar och som stal allt ätbart hon kunde hitta har lämnat ett stort tomrum hos oss.

Leas sida

Som tur är finns det saker i livet att glädjas åt. Lakritskullen som föddes vid lucia 2016 flyttade från oss i början av året. Elsa sparade vi på foder, hon älskas av fodervärd Peter i Uddevalla och utvecklas precis så bra som vi hoppats på. Hon har ett härligt temperament med en stor ”will to please”. Vi hoppas kunna meritera henne under 2018. Hasse och Alice fick båda två nya hem i Göteborgstrakten, vi följer dem nära och det är roligt att se så mycket av både mamma Aina och pappa Leo de har i sig.

Lakritskullens sida

Simon and Garfunkel blev temat på årets andra kull, Meya och Tomtoms kull där vi sparade två vackra bruna flickor här hemma. Sara och Lovisa har verkligen fått fart på hundgänget. Glädjen över dessa två fantastiska individer fick saknaden efter Lea att bleknanågot. Det är två så otroligt olika systrar. Lovisa är så lik mamma Meya. Hon är så cool, helt lugn i alla situationer, tycker livet är mysigt, älskar att ligga på rygg i soffan och bli kliad på magen. Lek och bus är så klart roligt men så fort det blir läge att varva ned så stänger Lovisa av med en gång. Då lägger hon sig ned och bjuder in alla att gosa med henne. Sara däremot är inte stilla en sekund! Hon tar sig upp på köksbordet, snor saker på vardagsrumsbordet, klättrar i soffan, stjäl allt löst hon kan komma på, mössor, skor, strumpor, kuddar…. Inget går säkert. Hon har ett knivskarpt intellekt och lär sig nya moment på ett par sekunder. En otroligt rolig hund att jobba med, men samtidigt en utmaning. Åtta underbara valpar blev det i kullen, alla fick fantastiska hem med engagerade ägare. De fick, liksom alla andra valpar vi sålt, en valpkurs där vi har två gånger kvar. Till våren ses gänget igen, det ska bli roligt!

Simon & Garfunkel-kullens sida

Emil och Ella smällde till ordentligt vid det stora klubbmästerskapet i viltspår i september. De spårade sig till en andraplats, slagna av vår goda vän och domarkollega Berth Ohlsson som vann KM för tionde gången. Skulle de nu bli slagna av någon, så var det helt OK att det var just Berth som vann. Bengan dammade av Myran för att ställa upp i KM. Myran som bara gått praktiska eftersök de senaste åren visade att hon minsann kommer ihåg hur det är att tävla. Trots att hon stötte på varg i spåret tog sig den modiga Myran till mål. Bengan och Myran slutade trea av alla anmälda ekipage – jättekul att två av de tre pallplaceringarna gick till vår familj!

 

Emil

Emil åkte till Rom i Italien i februari tillsammans med 50 andra ungdomar. Resan var en del i konfirmationen. Det blev ett minne för livet. De fick till fots gå kilometer efter kilometer i Rom, besöka alla historiska platser men de fick även tid över att strosa i ett vårvarmt Rom och äta äkta Italiensk pizza. Förutom resan till Rom ingick även en pilgrimsvandring där gruppen innan konfirmationen fick vandra längs med en långa pilgrimsleden här på Orust. Konfirmationen hölls i Myckleby kyrka.

Klicka på bilden för fler konfirmationsbilder

Emil har under hela sommaren arbetat, han har haft två jobb: ett som simlärarassistent och ett i Göksäter. Det har efter sommarjobbet blivit flera helger på Göksäter, nu har han fått ett schema på helgjobb som sträcker sig fram till kommande sommar.

Emil och de andra simskoleassistenterna

Till Göksäter har han tagit sig med hjälp av Arthur. Den egna mopeden som fått slita hårt i sommar. Snälla valpköparen Anna-Karin skänkte mopeden till Emil och han har vårdat den väl som nybliven 15-åring.

Emil har precis tagit AM-körkort
Emil och hans moped ”Arthur”

En traktor måste ju alla 15-åringar ha…. Emil köpte en egen traktor i somras, en Ferguson av 1951 års modell. Med traktorn fick han både plog och harv, han har köpt till snöblad som fick användas i vinter då snön föll.

Emils egna Grålle
Emil har köpt en Grålle
Emils Grålle efter första snöröjningen

Intresset för taido är kvar, Emil är numera tränare för nybörjarna i Orust Taidoklubb. Sommarjobbet gjorde att han missade stora delar av roddträningen med tiohuggaren, men det blir nya tag kommande år.

Lite bilder på Emil från året

Anton

12 år fyllde lillebror i familjen i höstas. Det är en kille med full fart i benen. Det bästa som finns är att meka med och köra den egna fyrhjulingen. Anton tränar taido en dag i veckan och har nu börjat att träna även parkour, något som är mycket roligt. Simning är annars Antons grej. Vid sommarens märkestagning lyckades han ta bronsmagistern på bara två veckor.

Anton och kompisen Leo
Anton hoppar från 3 meters höjd på simskoleavslutningen

I slutet av sommaren lyckades Anton skada sin ena fot så illa att han fick både sy och hoppa på kryckor. Han trampade på en trasig flaska här hemma och skar upp hålfoten mycket illa. Det blev raketfart till NÄL med foten inlindad med vetflex (vad annars i ett hundtokigt hem) och många timmar väntan innan en rar läkare från ortopeden snyggt sydde ihop såret. Lyckligtvis var gick inga nerver sönder i foten, den har läkt fint.

Anton på NÄL

Anton har hjälpt oss otroligt i sommar med rivning av de gamla husväggarna och byggandet av nya. Han gillar att snickra så det har varit rena drömsommaren för honom!

Anton hjälper till att riva väggar

 

Lite bilder på Anton från året

Familjen

Någon semester blev det inte för familjen under året. Då Emil var i Rom passade Bengan och Anton på att åka till Bengans bror Reidar i Norge, Erika var hemma med valparna. Sommarsemester blev det inte heller, alla pengar lades på utbyggnaden. En helg hemifrån blev det, då var hela familjen funktionärer på ett Working Test i Boråstrakten. Tre dagar iklädda regnställ och stövlar kan även det vara en typ av semester….. All ledig tid har annars lagts på huset…

Vi har lyckats att klämma in några små utflykter på hemmaplan. Liseberg, tur med ribbåt, många besök vid både Grindsbysjön och havet har det blivit.

Blandat bilder från årets gång:

 

Framtidsplaner

Ja, ett sabbatsår känns det som just nu. Vi hoppas kunna komma iväg till fjällen i vinter, i sommar måste vi ta tag i vår trädgård som är helt uppgrävd efter utbyggnaden. Kanske blir det en kull valpar till, det är ännu inte bestämt. Vi ska börja året med att ta det lugnt, sätta upp de sista listerna i huset, måla de sista brädorna och njuta av familjen, hundarna och vårt numera rätt stora lilla hus