Vi lämnar 2020
Vi lämnar ett annorlunda och konstigt år. Ett prövningarnas år. Nu tar vi nya tag och blickar framåt mot 2021. Året då vi förhoppningsvis kan börja leva som vanligt igen. Umgås med vänner, krama på nära och kära. Vi har fått lära oss att umgås på andra sätt, träffas utomhus, fira födelsedagar i trädgården med avstånd, fira jul med lika stort i ett fint juldekorerat garage – allt för att göra det möjligt att träffas – på avstånd.
2020 var ett år för oss, liksom för många andra, ett ovanligt år. Hemstudier för Emil större delen av året, hemarbete för Erika i den mån det gick.
Hundarna
2020 var också året vi fick säga farväl till Myran. Mattes älskade gula flicka som plötsligt blev akut sjuk och det fanns ingen återvändo. Myran fick somna in i samma famn som en gång tog emot henne då hon föddes. Sorgen är påtaglig och stor, Myran var flockens ledare och även två månader efter hennes bortgång har resten av flocken svårt att finna sin nya form.
Lite mer ledsamheter fick vi vara med om under året. Våra planer på en brun kull gick om intet. Fina Bea från Chokladkullen parades två gånger under året men gick tom båda gångerna. Detta trots att vi gjort allt vi kunnat, i samråd med veterinär och erfarna uppfödare, för att få henne att bli dräktig. Oerhört sorgligt att det inga valpar blev. Vi hade planer på att spara en tik från Bea men tyvärr ville inte naturen vara på vår sida.
Alla utställningar och tävlingar lades på is under året. Bengan och Meya hann tidigt under våren att kvala in till SM i viltspår. Nu blåstes hela SM tävlingen in så vi vet aldrig hur det hade gått om de väl fått starta där. För många år sedan startades Colan i SM med fina framgångar, det hade varit roligt att få en chans att starta där igen….
Duktiga småtjejer är Sara och Lovisa. Så små är de inte längre, men smeknamnet sitter kvar. Sara visade tidigt att hon är en fantastiskt spårhund. Hon klarade under året av sitt SEVCH , viltspårschampionat, på tre starter. Hon har även framgångsrikt tränats i specialsök, så då det öppnas möjlighet för tävling i specialsök längre fram ska Sara anmälas.
Lovisa har haft det lite motigare i spårskogen, hon har inte riktigt fattat vad som ska göras. Så hon och matte har satsat stenhårt på apporteringsträning. Inte heller här har funnits några tävlingar under året, men det är roligt att träna så vi fortsätter. All träning ger färdighet heter det som bestämt, så när Lovisa på skoj sattes på ett viltspår visade det sig att polletten ramlat ned även där. Årets sista dag lyckades hon med det ingen trodde, även hon är numera SEVCH, svensk viltspårchampion.
Sara har under året tränats flitigt av Anton. De har lyckats att diplomera sig till blått i Better dog, Duktig hund. De gjorde ett försök att klara av den röda nivån under hösten men det var lite för svårt. Nytt försök till våren!
Vi ställer alltid upp för våra valpköpare så då Eddie från Star Wars kullen behövde nytt hem såg vi givetvis till att hjälpa till. En tio år gammal hund är inte lätt att finna ett nytt hem till men vi gjorde ett försök genom att annonsera ut honom via kenneln sida. Så många fina svar vi fick, så många som ville ge denne pigge herre sista fina år i livet. Det blev Johanna med Jack från Bilkullen, som fick äran att ta sig an Eddie. Jack och Eddie fann varandra direkt och även Johannas gamla golden Charlie verkar gilla sin nye bror. Eddies tidigare matte lämnade jordelivet bara några veckor efter Eddie flyttade men var lugn i själen av att veta hur bra han fått det i sitt nya hem på Tjörn.
Samma Johanna såg till att dra ihop hela Bilkullen till en trevlig träff på Tjörn. Apportgeringsträning och fika ute i gröngräset blev det, vi var inbjudna och det blev en fantastiskt trevlig dag!
Anton
Anton har fyllt 15 år och har siktet inställt på att ta AM kort, något som inte är så lätt. Han har köpt Emils EPA-traktor och renoverat den, även lackat om den. Många timmar i garaget har det blivit under hösten och förhoppningen är att han under våren ska kunna klara kortet och få köra sin traktor.
Innan Coronan kom och lamslog hela landet hann Anton att resa till Rom med sitt konfirmationsgäng. 70 ungdomar reste tillsammans med präster och ledare för att pilgrimsvandra en vecka i Rom. Hemma i Sverige var det vinter och kallt, där gick ungdomarna i shorts och åt glass på uteserveringar. Coronan satte sedan käppar i hjulet för kommande konfirmation. Den sköts på tiden och kunde inte hållas förrän i augusti, då med begränsat antal närvarande både i kyrka och hemma på vårt kalas efteråt. Pilgrimsvandring här hemma med gruppen blev det dock innan konfirmationen, vandring i tre dagar och sedan även paddling i kajak. Ett minne för livet!
Anton går nu i årskurs nio vid Henåns skola och lägger den mesta av fritiden på fritidsgården, i garaget eller tillsammans med kompisarna i kulturskolan. Han lägger timmar på att öva på sin gitarr och det går riktigt bra! Han är duktig! Tillsammans med kulturskolan har han varit på olika spelningar, bland annat på Tjörn där de spelade utomhus vid olika äldreboende.
Emil
Emil fyllde i april 18 år och blev under året lycklig innehavare till sitt B-körkort. Egen bil, en V70, hade han sedan tidigare, så friheten med eget körkort nyttjades direkt. Han har under året utbildat sig till viltspårsdomare och fick i slutet av sommaren sin licens. Så nu bor här tre domare i samma familj!
Förutom en Volvo står här nu en Chevrolet på gårdsplanen, ett renoveringsobjekt i form av en mindre pick-up som så småningom ska bli körbar. Garaget är nog Emils favoritplats, här spenderar han gärna många timmar på att meka med sina bilar. Emil införskaffade även under sommaren en egen eka, vilken har används flitigt.
Familjen
Hus och hem har under detta konstiga år fått lite mer omvårdnad än vanligt. Gult och vitt har målats men det stora arbetet blev taket på en del av altanen. Det är något vi pratat om länge att göra, nu blev det av. Bengan byggde och med hjälp av barnen fick vi ett härligt tak över den delen av altanen som är närmast köket. Slutresultatet blev fantastiskt bra! Här har vi spenderat många timmar, med infravärmen på så har det gått att sitta utomhus långt in på hösten.
Någon semestertripp blev det inte i år. En ljuvlig dag på Koster fick vi tillsammans med familjen Karlsson, annars har vi, liksom nästan alla andra i landet, valt att hålla oss hemma. Det har blivit otaliga mil på våra vandringsleder. Vi har vandrat Pilgrimsledens många mil och även delar av Kustleden här på Orust, men även promenerat en hel del i kringliggande kommuner, upptäckt nya fina vandringsleder. Många många tusen steg har det blivit i år, så någon nytta har Coronan haft – så mycket natur vi sett i år!
Framtiden då? Vem vet vad som händer 2021? Vår förhoppning är en eller två kullar, men man vet aldrig med naturen….. I juni väntar Emils student och Anton slutar nian samma månad. Vi har mycket att se fram emot och hoppas att världen är lite ljusare, lite öppnare och att det där viruset är under sådan kontroll att världen kan bli åtminstone lite mer lik så den var förra året.
Erika, Bengan, Emil, Anton, Aina, Meya, Ella, Sara och Lovisa
